Våran son är kanske likt alla andra barn både modig och feg. Men på Dagis stora julfest i kyrkan visade han stort mod. När det började närma sig lucia frågade jag honom vad han ville vara på deras luciatåg. Jag försöker och vill verkligen vara könsneutral, tydligen har jag lyckats, för han ville vara just lucia. "Då fixar jag det" sa jag. Men jag känner ju min pojk och vet att han inte alltid turs stå för sina val. Även han känner att det är lite ovanligt med pojklucior. Kronan var inställd på rätt storlek och pyntad med rött glitter. Klänningen struken och fållad.... men nånstans kännde jag att om han fegar ur så måste han ju få ett alternativ. Så jag smusslade med mig hans pepparkaksdräkt från förra året, just in case. Jag följde med mina barn till omklädningsrummet, även flickan var med i tåget. Men i den här storyn hamnar hon lite i skymundan. Jag hjälpte dem med sina kläder. Flickan in i sin pepparkaks klänning, som varit en favorit senaste veckan. Å grabben in i klänningen.... "mamma jag vill inte vara lucia längre" Ståltheten veknade å jag försökte mig på en övertalning utan vidare framgång. Fram med pepparkakan, å jaja nu matchar ju barnen varandra i alla fall... det blir fina bilder.... tänk possitivt. Jag gick in i salen till barnens pappa, (min sambo) och berättade i besvikelse att han bangade. Vi väntade och väntade och väntade.... å när tåget kommer in så kommer han hand i hand med en annan pojklucia. I sista sekund har han ångrat sig!!! Fröknarna på med krona och lucialinne!!! Vilken hårding!!! Likt sin far gillar han inte att stå i rampljuset men modig var han ändå. Här är resultatet.
